Beställ före den 18/12 kl. 14:00, så bör din beställning vara framme innan jul.
Vi har samlat våra bästa bud på sportiga julklappar - SE HÄR.
×
Inspiration

402 km till fots igenom Gobi-öknen – Non Stop!

402 km till fots igenom Gobi-öknen – Non Stop!

Photocredit: ultragobi.com

 

 

Hur hamnade jag i denna dumstridiga situation, att ställa upp i ett av världens hårdaste lopp?
Det frågar ultra trail löparen, Simon Grimstrup, sig själv månaden före Gobi Ultra 400 har sin start!

 

Så är det inte långt kvar till den 28 september, då jag och 50 andra löpare skickas ut på 402 km långt lopp, när klockan passerar midnatt i Gobiöknen. Loppet har legat långt ute i kalendern. ”Det är långt dit” har jag hela tiden sagt till mig själv, men nu börjar Gobi Ultra på allvar att närma sig. Känslan av vad som faktiskt står för dörren gick först upp för mig igår, när jag satt och planerade hur jag ska ransonera min 10 dropbags, som jag får under loppets gång.

"402 km verkar alltför ogenomtänkt och inte minst ofattbart lång!"

Jag står utan tvivel framför mitt livs största utfodring inom löpningen. Det kväver säkerligen inte mitt livs största prestation, men det kräver att jag framskaffar alla fysiska och mentala krafter, som jag byggt upp de sista 30år som löpare. Jag betonar ALLA! Och hur gör man då det?

Jag har under de sista år reflekterat mycket över varför jag springer? Var får jag drivet från? Hur finner jag motivationen till att fortsatt gå på jakt efter nya äventyr och resultat i löpskorna? Vad får mig till att älska det?

Jag tycker det är otroligt viktigt att stanna upp, känna efter och tänka igenom ”varför man springer”? Detta ändrar sig med stor säkerhet från dag till dag, årstid och humör.

Nu frågar jag mig ännu en gång, för att finna fram till ett svar på överskriften.

 

I naturen finns äventyret

Jag joggar nästan bara ute i naturen, oansett om jag springer fort, långsamt, långt eller intervaller. Jag älskar att komma ut i naturen! Det pratas mycket om träningsberoende, men jag är nog mest beroende av att komma ut och bli en del av skog och mark.

Löpning ger otroliga möjligheter för att utforska naturen, både i lokalområdet, men också i mer exotiska miljöer, då löparskorna kombinerat med äventyrslust kan föra löparen långt från landsvägen.

Genom att knyt mina löparskor och bege mig ut på äventyr har jag upplevt så otroligt många fantastiska natur- och kulturupplevelser runt om i världen. Jag tar mig både ut i världen via organiserade löparexpeditioner, men gör också min egna ”mini expeditioner”.

När jag sitter hemma i soffan känns det helt surrealistiskt att tänka tillbaka på några av dessa expeditioner.

 

Min högra fot glider under avsättningen på en sten. Ögonblicket efter ligger jag i flodens forsande vatten. Det är andra gången jag ramlar i floden. Första gången gick verkligheten upp för mig – projektet var dumstridigt och allt för ogenomtänkt. Nervositeten och är på väg att utveckla sig till panik. Det är inte helt ofarligt att själv jogga runt i Loas djungel. Det var inte fler än en handfull personer som visste att jag var i Laos och jag hade inte berättat var i djungeln jag befann mig. Nu var jag inne i no-where i det överväxta området och försökte på egen hand hitta vägen till en liten landsby som kallas Kirhukhan.

Jag reser mig hastigt upp i floden. Hjärtat börjar ännu en gång att pumpa våldsamt, samtidigt med att paniken börjar ta övertaget. Har jag skadat mig? Jag känner på ena låret som fått sig en ordentlig smäll. Det var OK! Jag lyckas hålla tillbaka paniken, försöker tänka logiskt och förbli lösningsorienterad. Floden är omgiven av två gröna murar av skog, men jag har tappat överblicken över hur långt jag sprungit längs floden. Var föll jag i? De gröna murarna ser likadan ut hela vägen. Föll jag överhuvudtaget ned från denna sida? Håller ångesten nere genom att tvinga mig till att tänka logiskt. Jag har inget annat val än att tillsidosätta tankarna om min situation. Jag försöker se hur länge jag joggat och förstår att jag varit igång i fem timmar. Plötsligt går det upp för mig att jag inte kan hitta stigen, som leder till byn, för att djungeln är för tät och att landsborna säkerligen använder sig av floden som vägledare.

Jag känner mig totalt lost och alldeles ensam. Det är varmt! Allt är grönt och ser precis likadant ut. Vart var det nu jag föll i? Var är stigen? Jag rör mig fram och tillbaka igen… och jag har snart inte mer vatten. Går det fullständigt käpprätt åt skogen, får dricka vattnet i floden. Simon! Ta det lugn, du har varit i värre situationer. Det är nu det slår mig, att mitt Suunto ur har en ”find back funktion”! Jag har aldrig haft användning för den och tyckt det var ett onödigt påhitt. Nu slår jag på den och jag känner lugnet sprida sig igenom kroppen. Jag är snart uppe på spåret igen, men uppger tanker om att finna fram till landsbyn och njuter istället resten joggingturen. (Jag vill gärna påpeka att jag inte har aktier hos Suunto :-) )

 

Det är otroligt spännande att bege sig ut i världen och röra sig i nya exotiska miljöer, men det är lika fantastiskt att utforska sin egna ”bakgård”. Även om man joggar i kända terränger är det aldrig två turer som är sig lik. Nyanserna, vädret, ljuset, växterna och inte minst ljuden och årstiderna är med till att förvandla varje joggingrunda till helt unik och minnesvärd. Sinnena blir aktiverade, när man springer trail och när jag går tillbaka i min elektroniska träningsdagbok, ser jag att den ena turen aldrig är den andra lik.

Mång av mina turer är upplevelsesturer. Jag älskar att utforska nya områden och uppleva naturen runt omkring mitt område, Himmelbjerget, som förändras i takt med årstiderna. Jag uppfattar också de små ändringarna, som tar tid och kräver att man känner till trakterna. Det kan vara allt från träd som växer upp över tid, irritationen, när skogsområden fälls och lyckan över de nya utsikter en skogsgallring också kan medföra.

Dagens joggingrunda var en sådan – det är höst och svamp har börjat växa upp. Himlen och luften är klar och ger en fantastisk utsikt över sjöarna. Jag ger mig god tid till att suga in alla intryck och tar faktisk också några foton. Njuter synen av den majestätiska hägern som vantar på sin lunch.

 

Photocredit: Falco Trail 2016

 

Jakten på den perfekta prestationen

Jag är helt klart en tävlingsmänniska, men ger oftast upp kampen under en slutspurt. Hur kan jag då kalla mig för tävlingsindivid?
Några få gånger har jag lyckats med att ignorera syran och kämpat mig igenom, de sista 200 meter mot målstrecket, men oftast drar jag mig tillbaka. Det gör jag mest för att jag inte har något behov för att pressa mig till det yttersta och att tävla mot de löparna inte riktigt säger mig något, då jag tänder till på att tävla mot mig själv. Däremot pressar jag mig gärna i ett lopp eller race tillsammans med de andra löparna mot mitt ”prestationsmål” och jag dem – teamwork!

Jag är fokuserad på sluttiden, även om jag ofta springer ultralopp, så är mitt fokus på tiden, alltså inte bara på själva genomförandet. Även om det i sig är en förträfflig prestation.

Ibland måste jag korrigera min målsättning, eller arbeta med A, B och evt. C målsättningar. I 2014 sprang jag mina första 100 miles, runt om Mont Blanc. Till ”Ultra Trail Mont Blanc” var mitt A-mål 24 timmar, B-mål 25 timmar och C-målet var att genomföra det berömda loppet. Jag genomförde det på 25 timmar och 7 minuter, men hade jag inte satt mig ett B-mål, hade jag nog inte ens lyckats med mitt C-mål.

Jag går efter den yttersta insatsen – MIN främsta prestation och där jag gör mitt absolut bästa. Jag tror inte att jag ännu har lyckats med att uppnå den ”perfekta prestationen”. Om det är troligt att nå den vet jag inte, men jakten på den är rysligt spännande!

En annan positiv aspekt med traillopp och konkurranser inom disciplinen är det sociala. Det råder stor respekt bland deltagarna. Oftast föregår banan inte på en landsväg, vilket innebär att man är beroende av varandra. Man visar att man finns där för de andra genom att uppmuntra och hjälpa. Det gäller både längst fram och bak i fältet. Fariplay är alltså en naturlig del av sporten och tillför en fantastiskt god stämning, såväl till tävlings- som till träningslopp. Det sociala kan alltså isig vara en motivationsfaktor, då det är plats för alla.

 

Trailloppets nyckelord är ”FLOW”

Traillopp är varierat, actionpackat och oförutsägbart, samt ett naturligt sätt för oss människor att röra oss på. Det framprovocerar urkrafter i oss.

Efter att ha jagat personliga rekord i många år på 10 km och ½ maraton, samt pådragit mig flera olika sorters skador, deltog jag av en tillfällighet i ett etapplopp i Amazonas Djungel. Till min stora överraskas kunde jag springa väldigt långa distanser och med hög intensitet, utan att det medförde några skador, eller bli märkbart påverkad av det.

Traillöp minimerar en enformig belastning på kroppen, då det varierande underlaget ger en ergonomisk landning till varje landning.

Jag älskar att spring fort på stigar ute i naturen. Man ska springa i en passande takt, så att kroppen hinner uppfatta och agera på underlagets variationer. Man reagerar via sina reflexer, vilket medför en fantastisk känsla av FLOW. Det kräver övning att våga förlita sig på sina sinnen och rusa genom skogen, ned för berg och kanske med en orienteringskarta i handen. Du kommer att märka att kropp är skapad för denna typ av arbete och kommer att för dig säkert genom underlagets utmaningar, så länge du litar på dina instinkter - och jag lovar dig att känslan av att bemästra terrängen är obeskrivlig!

 

Photocredit: David Loyd, Vietnam Jungle Marathon

 

Mina top 3 motivationsfaktorer

1. Naturupplevelserna och äventyren (bieffekt).
2. Flowet. Glädjen som traillöp och träningen ger mig.
3. Jakten efter min yttersta prestation och konkurrensen primärt mot mig själv, men också det mätbara i förhållande till de andra löparna.

Min konklusion till överskriften är således, att när jag blev frågad, om jag ville delta kunde jag bara inte förmå mig till att tacka nej, till att komma ut på ett så stort äventyr. Hur dumstridigt jag än tycker det är att springa 400 km. Om jag tar mig igenom det? Ja! Det hoppas jag och målsättningen för genomförandet är planerad.

A-mål: 85 timmar, B-mål: under 100 timmar, C-mål: att genomföra inom de 150 timmar, som står tillrådighet.

Förra årets vinnartid var på 92 timmar, men i år är det fältet skarpare, så tror man kommer springa ännu snabbare.

 

Av: Simon Grimstrup, Ultra Trail Löpare

Produkter relateret til dette indlæg