I denna artikel sätter elitlöpare Jacob Simonsen ord på det, många löpare känner, men sällan talar om: vad som händer mentalt när kroppen vill stanna och vad som krävs för att fortsätta ändå? Jacob är bl.a. dansk rekordhållare på maraton och halvmaraton.
Löpning är mer än bara det fysiska
När folk frågar mig vad som är viktigast i maratonlöpning, förväntar de sig ofta att jag talar om VO2-max, kilometerantal eller fysiologi. Och självklart betyder det något. Men ju längre jag har kommit i sporten, och ju fler maratonlopp jag har sprungit, desto mer har jag blivit övertygad om att det mentala är minst lika avgörande som det fysiska. Det fysiska ger dig kapaciteten, men de mentala aspekterna avgör om du kan springa upp till din fulla potential. För mig handlar det mentala i elitlöpning inte om att vara orädd eller konstant motiverad. Det handlar mer om att kunna navigera i press, tvivel, trötthet och förväntningar.
Något av det viktigaste jag har lärt mig är förmågan att fokusera på det jag kan kontrollera. Under ett maraton finns det tusen saker som kan gå fel, och lika många tankar som går genom huvudet. Kroppen gör ont, vädret ändrar sig, och tempot känns plötsligt för hårt. Om man börjar tänka för långt fram eller analysera hela situationen mitt i loppet, kan det snabbt bli mentalt överväldigande.
Därför försöker jag ofta göra det mycket konkret: nästa vätskestation, nästa kilometer, hålla rytmen, följa gruppen. Det mentala arbetet blir på det sättet nästan praktiskt. Istället för att tänka på hela loppet, tänker jag på mitt nästa delmål.
Mental styrka handlar också om att säga ifrån
Samtidigt upplever jag också att löpning kan vara motsatsen till kontroll. Många av mina bästa turer är de där tankarna får flöda fritt. Där jag inte tänker på studier, arbete eller planer. Löpning har i många år varit ett frirum för mig. En plats där huvudet kan få ro. Det tror jag faktiskt är viktigt att tala mer om. Elitidrott framställs ofta som något extremt intensivt hela tiden, men mental styrka handlar också om återhämtning. Om att kunna koppla av. Om man konstant är mentalt "på", bränner man ut sig förr eller senare.
Jag har också lärt mig att elitidrott kräver kompromisser. Jag har försökt kombinera livet som elitlöpare med medicinstudier och familjeliv, och det betyder helt ärligt att man aldrig känner att man gör allt perfekt. Det kommer alltid att finnas något man inte kan prioritera fullt ut. Det kan vara mentalt tufft eftersom man hela tiden känner vad man går miste om. Men jag tror att en stor del av det mentala arbetet består i att acceptera just det. Att förstå att man inte kan vara 100 procent närvarande överallt samtidigt. Att kunna prioritera och planera blir här en viktig faktor.
För mig har det inneburit att jag har varit tvungen att vara mycket medveten om hur jag använder min tid och energi. När man kombinerar elitidrott med studier och familjeliv fungerar vardagen inte utan struktur. Träning, återhämtning, studier och sociala relationer måste hela tiden balanseras, och vissa perioder kräver att man prioriterar en sak högre än något annat. Det är inte alltid lätt eftersom man ofta känner att man borde kunna mer. Men jag har efterhand lärt mig att man inte kan prestera bra någonstans om man konstant försöker göra allt perfekt på en gång. Ibland handlar mental styrka därför också om att acceptera sina begränsningar och våga välja bort något.
Alla (elit)löpare tvivlar – även jag
Något av det svåraste mentalt är utan tvekan skador. När kroppen inte fungerar som man förväntar sig, kommer tvivlet snabbt. Inte bara på formen, utan på hela processen. Jag har upplevt perioder där osäkerheten fyllde mer än själva skadan. För mig hjälper det att skapa klarhet. Att få en plan. Att fokusera på nästa steg istället för allt man fruktar längre fram. Annars kan tankarna snabbt springa iväg med en.
Jag tror generellt att många missförstår mental styrka i elitidrott. Det handlar inte om att aldrig vara trött eller osäker. Alla elitutövare tvivlar. Alla har perioder utan överskott. Men uthållighet och små steg kan hjälpa en att ta sig igenom dem.
På det sättet påminner löpning egentligen mycket om resten av livet. Man får inte kontroll över allt. Men man kan arbeta med sin inställning till det. För mig är det mentala i elitlöpning därför inte en särskild egenskap. Det är summan av många små saker: disciplin, tålamod, flexibilitet och förmågan att hålla fast vid något över lång tid. Även när det blir svårt.
Klar för ditt nästa stora lopp?
Är du i gång med förberedelserna för ditt nästa stora lopp, hittar du här , som kan hjälpa dig på vägen. Vill du istället uppdatera din utrustning, kan du titta närmare på våra , och , som hjälper dig hela vägen i mål.
